Dag 2... i ett känslomässigt kaos.

Detta känns overkligt, totalt fel och jag vill inte inse att det kan vara på väg att vara över...
   För jag tror inte på att de kan vara åt det hållet. Jag vill absolut inte det. Tiden får utvisa hur det går, och jag hoppas att jag för en gång skull ha Gud vid min sida, att jag hittar en fyrklöver i gräsmattan ikväll hemma hos mamma och pappa, eller att helt enkelt ödet står där jag vill ha det. Tala inte emot mig nu, gör som jag vill! : ) snälla!

Jag är trött på att bli vis på mina fel och misstag, för jag känner att jag är tillräckligt vis, jag är lärd. Jag har varit med om för mycket de senaste åren som går emot mig, och jag har klarat de, med stolthet och flaggan högt! Men denna gången vill jag inte, jag tänker inte acceptera ödet om de går emot mej igen. Jag tänker sluta tro på lyckan, iallafall för en kort sekund. Så hjälp mej, låt detta gå min väg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0