Marie Stenbeck

Ja, jag har inte bloggat på sisådär 3 veckor nu... men känns ändå som igår.

Skinner, underbara Skinner, har fixat till min blogg, vilket jag verkligen älskar! Du är så grym kompis!!

Jag vet bara inte riktigt vad jag ska skriva... De senaste veckorna har innehållit:
 - Min 20-årsdag : ) Då min älskade Stefan väckte mej klockan sex med present för att sen gå ut i köket och baka Scones till mig och familjen så vi fick en underbar frukost, mys med linda på eftermiddagen och smörgåstårta med de närmsta på kvällen... Fast Emma, du saknades : (
- Mitt 20-årskalas... När en del av släkten blev sjuka, Emma saknades och en av mina käraste lös med sin utevaro för första gången på mitt kalas, min älskade älskade mormor. Som jag saknar dej. Dock fick jag sista rosen av din syster istället, så traditionen försvann inte helt. Markus, Jessica och Valter var inte heller på kalaset, men de kommer ju till denna helgen istället så det är lugnt för min del : ) För övrigt så fick jag min älskade soffa av släkt och familj, och en del andra små pinaler som var kanon! : )
- Revlonvisning... Höstens hårmode ska vara Geekchic och pufflugg á la 80-talet. Jaha?!
- Mitt hår blev kopparrött, and I love it! : )
- Carolines 20-årsfest, tråkigt att mina ögonstenar blev sjuka samma dag, men jag klarade mig ändå. Härlig tillställning : )
- Ryggskott och förkylning, ärligt talat, är det straffet för att jag för en gångs skull tyckte att det var kul att träna innan? Är det därför jag knappt kunnat träna på 3 veckor nu? Suck! Förkylning, ryggskott, förkylning... och nu när förkylningen börjar släppa, ja, då börjar ju min fantastiska rygg värka igen : (
- Silent Whispers spelning igår... En grymt stor eloge till Tom och Johan, som nya i bandet var skitgrymma. Jag gillar trummorna skarpt, och jag tror att detta blir ett bra steg i rätt riktning för Silent!

Jag stör mig något så fruktansvärt på att jag låter folk, som funnits i mitt liv, förstöra så mycket för mig... Att jag låter dem komma åt mig! What?! Jag förstår inte heller hur man kan få hjärnsläpp och behandla folk som stått en så nära, som ställt upp i vått och torrt, hur fan kan man behandla dem med så lite respekt? Det är en sak att man kanske hyser agg mot mig, vilket jag inte heller förstår varför. Men varför mot de andra?! De har ju inte gjort något. Så snälla, släpp det nu.

Och för någon vecka sen fick jag en kommentar, som jag inte kan annat än att skratta åt... Du får jättegärna ge dej till känna för vem du är. Ja, jag har fått mer höfter, och mer bröst, sen jag gick på högstadiet. Men, jag får fortfarande på mig kläder som jag köpte på den tiden, så så jäkla mycket tjockare kan jag inte ha blivit. Dock är det din åsikt, inte min, så jag låter dig ha den. Jag säger som jag alltid sagt: Hellre tjock och lycklig, än smal och olycklig.

Stefan, Du är helt enkelt för bra för att vara sann. Du är den finaste jag någonsin träffat. Med dig känns det så rätt. Med dig vill jag ha allt, nu! Men jag vet ju att tiden måste ha sin lilla gång, och jag får helt enkelt chilla... För va tusan, har jag allt nu, vad ska jag då se fram emot sen?! Jag har ju redan min fina lägenhet, min bil, mitt företag, min fina fina salong... och dej. Resten får vänta något år ; ) Men jag kan inte släppa, att allt känns så solklart med dig, att du finns vid min sida no mather what, och vi har inte ens varit tillsammans i två månader. Du är sååå jäkla fin. Tack för att du är du.

Emma... Du är så saknad här hemma. Jag saknar dej så förbenat skitmycket. Men snart, snart ska du va hemma ett bra tag, och då får vi umgås som förr igen förhoppningsvis. I need you. Men jag är så glad för din skull att du trivs uppe i Båstad. Att du tycker om din utbildning och att där finns folk uppe som tar hand om dig... Nu när jag inte kan göra de.. haha ; )

Linda... Jag är så glad, så glad att jag har dej. Du tar så bra hand om Stefan när jag yrar runder på släktkalas, du kommer och kan hänga en hel kväll, med lilla tråkiga jag. Kommer när jag är sjuk, och kollar på en kass film, som våra kära pojkar förmodligen är överglada att de slipper se, men du och jag, sitter och vågar inte titta.. Haha. De är skrattretande underbart! ; )

I know a secret that I can't tell, but I love it! : )

Ha de finemang!
Pusselipuss M