R... Varför?

För knappt två timmar sedan nåddes jag av beskedet, min kära vän R, avled idag efter att ha kämpat med sina skador i 26 dagar. Ett tappert kämpande, ett orättvist kämpande, då det slutade så här.

R, du va min första kille. Den första jag hade chans på. Den jag träffade nästan varje dag i 10 år. Den som alltid var i skolan. Den som alltid var närvarande. Den som alltid fick mitt hjärta att studsa en extra gång. Du var den som aldrig var sen på att busa, som allt som oftast skrattade... och som jag knappt kan komma ihåg en sur min ifrån. Du var den som alla töserna föll som en fura för.. haha. Och du var fortfarande en av dem som än kunde göra mej glad bara genom ett leende. Jag kan inte förstå hur du kunde skadas,och ännu mindre kan jag förstå att du lämnat oss här på jorden, även om jag tror OCH hoppas, att du är med oss ändå.

Mina tankar riktas till dina närmaste, och till din familj. För jag kan inte förstå vad dem går igenom.
Och till alla er andra, jag finns här, även om jag befinner mej i italien. Det är bara att ringa.

Ciao!

Kommentarer
Postat av: Jennie (nagel ;-)

Nej, va tråkigt... Tänker på dig! Puss

2008-08-28 @ 22:23:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0