11 - Mina syskon!

Åååhh, vilken mysig punkt! Mina älskade bröder Markus och Mattias.

Mackan, min största förebild när jag växte upp, framförallt inom mode. Han är 30 år, och har en fantastisk familj med sin fru Jessica. Dem har två barn, som är världens gooaste, Valter och Ebbe. Han bor i Falkenberg och framgångsrik på sitt jobb. Han har alltid legat före trender, både inom kläder och inredning och har riktigt schysst stil.
Eftersom han är åtta år äldre än mig så hann vi aldrig vara dem bråkande syskonen som jag och Mattias var. Markus flyttade ju hemifrån när jag var 8 år, men jag kan tänka mig att jag många gånger var en pain in the ass för honom! Vi har många minne, och när jag gick i högstadiet var jag ofta hos honom i Malmö, och senare även hos honom och Jessica. Jag bodde hos dem när jag praoade, följde med dem på malmöfestivalen, långa shoppingturer... Ja, han tog mig utanför Hörbys tankesätt. Han har alltid varit fantastisk med mig, och fått mig till att ständigt tänka positivt. Jag är så glad att jag har honom!


Jag är så himla glad att jag fått mina bröder i mitt liv, dem har alltid varit mina stora idoler och vägledare i livet. Vi finns alltid där för varandra, in bad times and in good times. Dem är helt enkelt bäst!

Mattias, min bundsförvant genom livet. Han är brorschan som banat väg för mig genom skolan, som när jag var liten kom ner till lågstadiet när jag lekte på rasten för att se till att jag inte var ensam. Han som blev den stencoola killen på högstadiet som alla såg upp till, och som på den tiden gjorde att alla visste vem jag va. Han är killen som alltid är den snälla, kanske lite för snäll för sitt eget bästa ibland. Han tänker alltid på andra först och allra sist på sig själv, vilket är en gudagiven egenskap. Han har sitt hjärta på det rätta stället. Vi har tre år emellan oss, och kanske är det därför vi alltid varit lite som katt och hund, men också dem bästa vännerna när det gått åt helskotta för någon av oss. Han är 25 år, jobbar på, har en tjej som är underbar och lever för musiken, om det så är med hans band eller med kyrkbandet i Hörby. Mattias har varit min högra hand, och aldrig varit mer än ett samtal iväg.

Jag är evigt tacksam för dem båda två!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0