Marie Stenbeck

... ikväll när mamma och jag var ute och delade ut reklam i hörby, var och en på sitt håll förstås, så började jag fundera... Jag vet att bara för att man inte hörs av så är man inte ovänner. Jag vet att vissa för alltid kommer kännas närmare ens hjärta än andra någonsin kommer göra. Men jag tror inte att man kan kalla varandra bästa vänner när man aldrig hörs av. Jag tror att man kan kalla det passiva och aktiva vänner, och som med allt annat så går det i vågor. Nu är det väl en dipp för mina vänner, och ska jag vara ärlig så har inte jag heller så mycket tid längre. Men jag tycker att dem som är ens närmaste vänner ska man alltid vilja dela allt med, oavsett om man bara hinner skicka ett litet meddelande. En rad räcker.

För mig betyder mina vänner allt, de är gulda värda. Likaså min familj. Det ska vara villkorslös kärlek, även om jag ställer kravet att man ska höra av sig lika mycket. Men det är väl inte orimligt?
   Det är mina föräldrar och mina brödrar som har format mig som människa, och även vänner som kommit och gått under åren har skulpterat mig till den jag är. Mina föräldrar, och min familj för övrigt är dem som lär mig hur man ger kärlek. Min mamma och pappa finns alltid där, oavsett vad så hjälper de mig! Och det är inte många dagar som går utan att jag hör av dem... Vi kanske har ett annorlunda förhållande, men dock så underbart band mellan oss!

Stefan är min förebild över hur jag vill vara som människa, han visar mig hur jag vill bli bemött, och kompletterar mig på alla sätt. En människa som honom har jag aldrig i hela mitt liv mött innan. Han är helt enkelt fantastisk. Han får hela mig att bli varm bara genom ett leende. När han tittar på mig flyger fjärilarna runder i min mage, och ibland så blir jag rädd för att förlora något som känns som en dröm. En sådan dröm som man inte vill vakna ifrån. Att du är min är ofattbart, ofattbart men underbart. Tack för att du gör mig hel. För första gången i mitt liv känner jag mig hel. För första gången i mitt liv känner jag mig upp över mina öron förälskad. And it's all because of you! <3

Emma, du är min vägg. Du är en av mina absolut närmaste vänner. Du och jag är som en berg och dal bana, och nu är vi i en dal. En dal jag inte vill befinna mig i. Varje dag jag inte hör ifrån dig så tar jag på mig en skyddsmantel, en mantel som gör att jag tror att jag inte behöver dig lika mycket längre. Men det gör jag. Jag kommer alltid behöva dig, för det är med dig jag kan skratta bort en hel dag. Det är dej jag saknar att dra ner till malmö helt spontant med, det är inte kul att gå till mina grossister längre. För det är ingen som följer mej överallt och frågar vad är de, vad är de. Jag saknar dej som fan, och även om jag kan vara en sur bitch, så är det för att jag älskar dig. Det är ju med dig jag spenderade nästan all min vakna tid med februari-augusti i år, eller hur?! Jag känner mig utbytt, men vet att jag inte är det. För det du och jag har, det är något som ingen annan har. Vi har varandra.

Linda, min Shackey. Min kopia av mig själv. Tihi. Du och jag har ungefär samma värderingar, även om vi har olika åsikter, så kan vi alltid lyssna på varandra. Det är mycket med flytt nu, både för din del, och det har varit det för min och stefans del. Men snart, snart har vi tid till att plocka upp våra traditioner igen, förhoppningsvis! Du är en helt fantastisk människa. Som trots motgångar alltid står pall... Jag kan inte säga något annat än att jag beundrar dig som ens vill lära barn i den åldern något, för det tålamodet har inte jag,  men det är tur att världen har människor som du, för det är du som kommer vara läraren som alla minns när de blir vuxna. Tack för att jag får vara din vän... I will always be your piibi. Jag älskar dig.

Nog med  hyllningar idag, jag hoppas att ni förstår att ni betyder mycket för mig. oavsett om ni är nämnda idag eller inte. För det gör ni.

Sov gott och dröm sött.
Puss&Kram Marie